I fredags var det nästan tomt på jobbet, i hela bygget till och med. Så då passade jag på att förbättra parkeringslinjerna. När jag nästan var klar hade det börjat blåsa upp och när jag sopar av den sista parkeringen kommer den en stor vindpust som yr upp massa sand rakt i mitt ansikte och in i ögonen. Jag blinkade ur ögonen ett par gånger och gjorde sedan färdigt det jag höll på med.
Efter en halvtimme hade jag så ont i ena ögat att jag inte kunde stänga det utan att nästan grina. Halvblind gick jag in på verkstan för att hämta en sån där flaska med ögonskölj som brukar finnas bland första hjälpen grejerna. Efter att hällt hela innehållet i ögat, vilket resulterade i att jag kunde delta i en miss wet T-shirt tävling, kunde jag konstatera att jag inte skulle få bort skräpet.
Skräpet satt långt inne på insidan av ögonlocket och jag hade gjort vad jag kunnat för att få bort det, utan att lyckas. Varje blinkning, varje ögonrörelse kändes som om en nål stacks in i ögat. Jag ringde sjukan för att få hjälp med att ta bort skräpet, men dom hänvisade till vårdcentralen. Nu för tiden går det ju inte att få prata med någon där längre, utan man kommer bara till en telefonsvarare som ber en lämna sitt namn och telefonnummer så ringer dom upp.
Efter att jag knappat in uppgifterna hörs en röst säga att dom ringer upp 12.35. Det var alltså straxt över en timme från när jag ringde. Jag befinner mig bara 8 minuters bilväg från vårdcentralen, så trots att jag fick hålla fingret på ögonlocket hela tiden så att jag inte skulle blinka, så satte jag mig i bilen för att åka dit.
Kommer fram till receptionen och förklarar mitt problem och visade ögat. ”Nämen oj”, utbrast kvinnan då. Jag betalar och får besked att ”det tar inte så lång tid”. En halvtimme var tydligen receptionistens definition av ”inte så lång tid”. När jag kommer in i ett undersökningsrum och förklarar händelseförloppet säger kvinnan att hon inte kunde göra något åt saken utan att jag var tvungen att träffa en läkare. Suck….
Inte nog med det, tydligen har alla läkare på den vårdcentralen lunch samtidigt, och det var just då. ”Har du möjlighet att vänta” frågade hon och sa att dom var tillbaka om en halvtimme. ”Jag har väl inge val” sa jag lite småless. Det var ju bara att sätta sig i väntrummet en halvtimme till, som blev till 45 minuter innan nån kom och hämtade mig.
Jag fick titta in i en sån där grej som optikerna har och blev sedan hänvisad in i ett undersökningsrum. Behöver jag ens säga att han frågade om jag var rökare?! Som om det skulle ha något med mitt skräp i ögat att göra… Varenda jäkla gång alltså! Tröttnar dom aldrig? Jag var i alla fall rätt less på frågan och sa att så länge det fanns anställda inom sjukvården som var rökare så kunde han lägga av med att predika för patienterna. Efter det sa han inte ett ljud till om rökningen…
Han forsatte att titta lite i ögat och sa att han inte såg något, trots att jag kände skräpet mycket väl och kunde peka på vart det satt. med viss felmarginal så klart… Läkarn droppade sedan i nån bedövning och efter nån minut körde han runt med nån tops av nåt slag.
”Känner du det nu då?” frågade han. Men hur korkad får man vara… Han hade ju nyss bedövat ögat på mig?!! Efter en sköljning fick jag åka hem igen, eller till jobbet rättare sagt. Allt eftersom började bedövningen släppa och ögat kändes väldigt obevämt. Stramt och svidande, ungefär som efter att man har tittat i poolvatten. Men jag visste ju inte om det berodde på att han grejsat runt i ögat eller om jag fortfarade hade skräp kvar…
”Jag hittar inget skräp”….. ?!! Så här kom jag in till vårdcentralen.. ser det ut som ett välmående öga??
Haha… jag kom just på en annan grej som läkarn frågade. Läkarn som jag fick träffa påminde en hel del om Lille Fridolf. Kort och smårunt så där… Efter att ha frågat mig om mina tobak och alkoholvanor så frågade han om motionsvanorna. ”Det blir väl nån prommenad då och då” svarade jag. Och vad säger läkarn efter det…. ”Man kan alltid motionera mera!” Hahaha… det kom ju från rätt person!