Så jag får sätta mig ner och tänka så det knakar för att försöka komma på vad som hänt se sedaste två veckorna.
Förra helgen vet jag i alla fall att det var Pernillas 30 års fest… Jo men vänta här, nu kom jag ju på… historien börjar ju på sista april!
Jag var hembjuden till Jessica och Micke som hade sin årliga ”Pottängsbrasa”. Lite blåsigt var det, men i övrigt rätt fint väder. Det blev lite mingel på tomten med grillade hamburgare innan det var dags att sätta fyr på den enorma högen med träd och bråte. Enorm är väl egentligen relativ, men med tanke på att detta var en gårdsbrasa så var den enorm då den skulle passat sig bra på dom officiella majbrasetillställningarna, och dom hade dom en till hög som var lika stor och även bråte från ett uthus som fylldes på brasan allt eftersom. Fort brann det i alla fall och efter ett tag hämtades det bänkar och stolar för att slå sig ner vid den brinnande högen. Självklart sätter man sig ju alltid i vindriktning. Oavsett om det blåser dit man satt sig just då, så kan man ge sig sjutton på att vinden alltid vänder. Envis som man är så vägrade jag flytta på mig eftersom då vinden förmodligen skulle följa efter mig. Jag tänkte helt enkelt vänta ut den. Till slut fick jag ge mig. Vinden och brandröken hade vunnit!
Kvällstrött som jag är så sa jag gonatt vid sextiden för att fara hemåt. Jag och Jessica bestämde en shoppingträff och sen satte jag mig i bilen för att åka hem och göra kväll.
Efterföljande helg ringde jag upp Jessica för att höra om hon hade tid och lust med den där shoppingturen. Tyvärr kunde hon inte just den dagen, så jag for iväg ensam… och det kanske var lika bra det. Anledningen till att jag, som hatar att shoppa, skulle ge mig på detta var just det jag började med att skriva… Pernillas 30 års fest. På inbjudan stod det Klädsel: Cocktail /Kavaj. Det hade väl inte varit några större problem att hitta det i min garderob för några år sedan, men 3 storlekar större blev det lite svårare.
Jag var nog in i de flesta klädbutiker men inget höll riktigt mina mått. I flera benämningar! Jag ville ju inte spendera skjortan och halva slipsen på någon som jag förmodligen inte skulle ha på mig igen, jag ville ha någon som både satt snyggt och var bekvämt och helst då något som jag skulle kunna tänka mig ha på mig vid andra tillfällen. Och då menar jag mest till ”finvardags”… alltså inte jobbet eller hemma, men om man ska på stan (där jag nästan aldrig är) eller på middag hos nån. Har jag sagt att jag är kräsen? Hahaha.
Jag hittade i alla fall ett plagg som jag var helt nöjd med…. ett tag. En svar klänning som påminner lite om en städrock/sjuksköterskeklänning. Jag provade först en 38:a, vilket satt helt okej nedtill. Men hur jag än bar mig åt kunde jag inte få igen den runt bysten. Jag slängde på mig en 42:a istället. Den kunde jag få igen runt byten men om jag rörde mig så flyg tryckknapparna upp! 44:an fungerade kanon runt bysten, men satt som en säck pärer nertill. Jag insåg att jag inte skulle hitta en klänning för min odimitionerade kropp och tålamodet hade nästan nått botten efter att sprungit runt i affärer i flera timmar. Återigen… något som jag hatar. En liten stund senare satte jag mig i bilen nästan lika lottlös som när jag for dit. En liten liten påse fick följa med hem, innehållande ett halsband med en månadssten till Jessica och Mickes dotter.
Du har ju säkert inte missat att jag färgade håret knallrött i vintras. Så länge färgen höll i sig så var det rätt coolt, men det var ju inte många hårtvättar, trots proffsschampo för färgat hår. Det blev matt och tråkigt och såg verkligen urtvättat ut, precis som färgen på kläderna blir efter ett tag. Är man blond har man ju inte det problemet, så jag bestämde mig för att sakta men säkert återgå till min ”signaturfärg”. De flesta förstår nog att man inte kan slänga i lite blekning och vips så är man blond igen efter att ha varit mörkhårig. Från rött är det ännu svårare…. det blir ju liksom rosa när det ljusas upp. Så jag började med att köpa en förpackning slingor för mörkt hår och la några stycken på överhåret. Det är ju naturligt att håret ljusas upp i solen så jag började i den änden. Jag var beredd på det värsta, men blev positivt överraskad. Det såg inte alls lika hemskt ut som jag förväntat mig, utan blev riktigt bra. Slingorna blev ljusa och knappt rosa alls. För att inte påfresta håret allt för mycket bör man ju vänta några veckor innan gör någon ny behandling så det gjorde jag. Under tiden märkte jag att håret blivit enormt slitet av slingorna. En stor tofs av lugghåret gick av på mitten när jag borsta håret en dag, så det var ju bara att ta fram en sax och försöka göra lika dant på andra sidan av luggen. Lugghåret brukar alltid vara mer slitet än resten av håret, så det var väl kanske att förvänta.
Jag brukar alltid får en hel peruk i borsten varje gång jag borstar håret, men nu var det halva hårstrån jag fick, och nästan enbart blonda. Slingorna hade alltså slitit mer på håret än vad jag trott – inte bara i luggen.
I flera veckors tid försökte jag därefter att hitta en klipptid som passade men lyckades inge bra. Antingen har bokningssiten varit nere, Petra – min frisör – sjuk eller fullbokad. Dagarna gick jag tyckte det var dags att försöka ljusa ner håret lite grann igen. På toppen av skallen var det väldigt ljust efter slingorna, men det mesta av underhåret var fortfarande rött. Jag kom på att jag nånstans läste att man ska färga håret i askblont och därefter färga till den nya färgen man vill ha. Om det var tillämpligt på rött hår visste jag inte, men det skadar ju inte (förhoppningsvis) att försöka. Kom hem med en förpackning färg och läste igenom instruktionerna. Något jag gör varje gång oavsett hur många gånger jag läst dom förut. ”Har du tidigare blekt håret ska du inte använda denna förpackning”, stod det med minimal text som man behöver både glasögon och förstoringsglas för att läsa. Överhåret, som jag lagt slingor i, fick jag alltså låta bli att färga. Det blev ju inte, på långa vägar, den färgen som förpackningen visade, men det röda hade dämpats en hel del så jag blev nöjd ändå.
30 års festen närmade sig och jag ville verkligen göra något åt håret innan dess. Jag kunde ju knappt borsta det längre eftersom att det tovade sig hela tiden. Desperat skrev jag till Petra på Facebook så hon fixade en tid till mig på salongen bara två dagar innan det var dags att visa svintokalufsen bland folk. Som vanligt hade jag med en bild som visade hur jag ville ha. Av någon anledning blir det aldrig som på bilden, oavsett vilken frisör och vilken bild man har med sig. Men jag blev helnöjd ändå. Att tvätta och kamma håret blev en fröjd efter klippningen. Dessutom blandades alla färgerna i skallen på ett mycket snyggare sätt när det blev uppklippt. Den enda nackdelen är jag inte kan slänga upp allt hår i en tofs, vilket jag normalt sett gör varje dag för att slippa ha det i ansiktet. Men det hade ju med frisyren jag valt att göra.
Morgonen dagen för 30 års festen, vilket då var förra helgen, hade jag fortfarande ingen aning om vad jag skulle ha på mig. Det enda i garderoben jag visste att jag kunde ha var kläderna jag använder på jobbet, vilket jag nog måste kalla för myskläder. Stretch, bommull och resår…. Jag grävde länge innan jag hittade en kjol jag glömt bort att jag hade. Anledningen till att jag glömt bort den är förmodligen att den var för stor när jag köpte den och därför knappt använt den. Men nu var den alldeles perfekt. De flesta tröjor är ett nummer eller två för små, så det blev lite kämpigt att försöka hitta en passande överdel, men jag valde tillslut en variant med lite stretch i. Nackdelen var att den gärna åker upp och visar magen. Något jag inte är ett dugg intresserad av att göra. Så jag slängde på mig en kavaj ovanpå den. Ett nummer för liten, men det märks ju bara om jag försöker röra mig i allt för stora rörelser med kavajen knäppt.
Till en välkomstdrink blev det lite mingel. Stelt mingel, men ändå…. det var många där som knappt kände någon annan än födelsedagsbarnet. Dom jag kände kunde jag lätt räkna på en hand. Minglet efterföljdes av ett stort buffébord som följdes av några tal. Straxt före midnatt sa jag tack för mig och satte mig på en buss för att fara hemöver. Kände mig lite krasslig, vilket jag gjort i flera dagar. Så där matt, hängig och med värk i kroppen som man får när man har feber. Hade bara druckit välkomstdrinken, en cider och ett glas vin på hela kvällen. Trots det kände jag mig bakistrött dan därpå. Men jag mådde ju inte illa i alla fall så det var ju kanon.
Nä, nu har jag både skrivkramp och träsmak i baken…. så ni får helt enkelt hålla tillgodo med den här uppdateringen tills nästa gång 🙂