Ordtorka

Jo, det känns inte riktigt som att jag har så mycket att skriva om. Är nog inte speciellt skoj att läsa samma inlägg varje dag.

Klev upp 6:15 och gjorde morgonbestyr. 6:34 satte jag mig i bilen och for mot jobbet. 6:47 parkerade jag och klev därefter in på kontoret för att ta mig dagens första kopp med kaffe. Satt framför datorn i princip hela tiden tills att klockan slog 16:00. 16:05 satte mig i bilen för att fara hemöver. 16:45 satte jag mig i ett varmt bad, men som klev som vanligt upp efter 10 minuter eftersom att jag blev rastlöst. 17:05 tröck jag igång TV’n och satte mig i sängen med en bricka med frulumillsmat. 17:15 bar jag tillbaka brickan till köket och dök sedan ner i sängen igen och fortsatte glo på dumburken tills att ögonen gav vika.

Vore rätt enformigt att läsa det om och om igen… för mycket mer än så händer ju inte om dagarna.

Den här veckan blev det i och för sig en avvikelse.

Det finns människor som är rädd för att gå till tandläkaren, läkaren, gynekologen…. visst är det väl inte dom roligaste aktiviteterna, speciellt inte en gynekologundersökning. Men jag har ju inte direkt någon fobi eller rädsla över det. Men däremot bilbesiktning. Ont i hela bröstkorgen och en stor klump i magen bara för att någon snubbe ska kontrollera om det finns några trafikfarliga fel på bilen. Löjligt va?! Men jag borrar hellre i tänderna än att åka till bilprovningen. Jag hade blivit förvånad om det blivit någon anmärkning med tanke på hur ny bilen är och att den var in på service för en månad sedan, men man vet ju aldrig. Besiktningssnubben gav mig dokumentet och sa att det gick bra. När jag räckte ut handen för att ta emot dokumentet drog han tillbaka det och sa ”vänta lite” och så studerade han texten på pappret. Jag blev alldeles kallsvettig och benen höll på att ge vika, men så gav han tillbaka pappret igen och sa att det inte var nåt.

Du som känner mig vet ju att jag är extremt organiserad och lite av en paragrafryttare. Jag tror att det kan vara där ”fobin” grundas… Det är det enda jag kan komma att tänka på i alla fall. Att då alltså få besked om att man har en bil som inte är riktigt ”laglig”. För det är ju i princip det… man får veta att man måste åtgärda vissa saker på bilen för att få fortsätta att köra med den.

När jag ändå är inne på fobier så har jag märkt att jag börjat bli höjdrädd. Vill inte påstå att det är akrofobi men jag blir lite yr i mössan och småskakis ju högre upp jag kommer. Jag som aldrig haft problem med att  klättra i träd, klättra upp på köksbänken eller springa runt på ett tak (jodå… det har hänt både en och sju gånger i ungdomens dar), blir nu småskraj av att titta nedåt från balkongen på andra våningen. Undra om sånt där har med åldern att göra. Det är många saker jag märkt av som jag helt enkelt inte gör längre. Nu tar man en stol om man vill komma åt översta hyllan i köksskåpen istället för att hoppa upp på köksbänken och sen hoppa ner igen för att ta ett exempel…. det gör för ont i fötterna 😛