Jag börjar med att återgå till torsdagens pannacotta… den stelnade ju aldrig. Så jag och syster tog en chansning och la ner allt i en kastrull igen och värmde upp. Så la vi (och då menar jag syster) i 4 till gelantinblad och skälpte sedan upp i skålar igen. Den här gången fungerade det kanon! Desserten stelnade på nån timme 🙂
I går morse kom mysmilton till mig igen och ska stanna en vecka medans husse och matte är utomlands. Skruttfia blev överlycklig även om hon till en början var lite smårädd. Men hon blev mer och mer modig och tillslut var hon inte ett dugg rädd för voffsingen. Och det lär hon inte behöva. Det är världens snällaste hund. Jag har varken hört Milton skälla eller ens morra. Blir han less går han bara iväg. Och lillskruttan är van vid katten hon har hemma, så hon vet att man inte ska vara hårdhänt.
Syster ställde sig och bakade 50 kanelbullar till mig igår. Har man världens bästa syster eller vaddå?! 😀 Medans bullarna fick kallna lite efter att tagit ut dom ur ugnen gick vi ut till lekparken utanför. Lillfisen hittade en lekkamrat där som jag gissar är året äldre. I det lilla lekhuset med ruchkana var lillfis ”kaptenshavare” och det lät hon meddela. Det var hon som ansvarade för ratten. Hahaha. Jag ångrar verkligen att jag inte hade med mig videokameran ut. Dom var hur roliga som helst att lyssna på. Nån som inte hade roligt var Milton. Att bara sitta där ute var inte alls uppskattat. Äta godsaker, sova och gå prommenader är det enda aktiviteter han vill ägna sig åt. Att sitta ute i finvädret och glo var inte alls nåt skoj.
Efter att vi kommit in och tryckt i oss en hel påse med bullar så blev det betapet för mig och syster. Det verkar som att det är vår favoritaktivitet tillsammans. Jag säger massa konstiga ord i örat på henne som jag fått fram från bokstäverna (oavsett om alla bokstäver finns eller om ens ordet existerar) och hon lägger ut på spelplanen. Tiden går rätt snabbt, men skoj har vi i alla fall och det blir en hel del skratt åt alla tokigheter. Speciellt när jag har spenat mellan öronen och hittar på egna ord när jag inte kommer på vad jag ska säga.
I värmen och solskenet tog vi sedan en långprommenad med Milton. I skogen hade både vovven och bellfisen skoj. Och jag måste ju erkänna att det är bra härligt att vara ute och gå i skogen. Det är sån mysig känsla på nåt sätt. På tillbakavägen hittade tjejerna en nyckelpiga som satt sig på systers nya gula tröja och det tyckte lillfisen var facinerande.
När vi kom tillbaka hem igen återgick vi till betapet och skruttungen slocknade framför en film. Det tär på krafterna att vara utomhus… När det var matdags en timme senare ville inte bellis alls vara vaken och det en hel del sura miner innan hon började äta. Men då så klart med vetskapen att det vankades ”jordgubbsglass”, aka Pannacotta med skivade jordgubbar, efteråt. Men det var mest jordgubbarna som slank ner. Men sötsakerna var inte slut där. Med två påskägg satt hon sedan i TV rummet bredvid oss betapetspelande tjejer och mumsade karra för fulla muggar tills det var läggdags. Med den sockerchocken måste det ha tagit lång stund innan hon somnade :S
I dag är det påskafton och mer tillöknining väntas. Äldsta lillebror kommer med tåget i eftermiddag. Grabb och 22 år… kanske inte den roligaste aktivitet att umgås med 30+ syster, men ändå tar han sig tid i sitt liv att åka och hälsa på. Har jag inte dom bästa syskon, så säg. Minstingen har dock inte haft tid att hälsa på syster på ett bra tag. Det är lite trist, men jag förstår ju att han har fullt upp i sitt liv. Jag är ju inte mycket bättre på att hälsa på honom, så jag ska väl inte klaga. Det är ju mest syster jag umgås med när jag far neråt. Vi har mer lika inställning till livet, i brist på annat ord. Att dricka kaffe, surra och bara göra ingenting egentligen passar utmärkt. Syrran har ju bellfisen så att hon har inte samma behov att ha fart och fläkt omkring sig som grabbarna har. När jag är ledig vill jag göra så lite som möjligt och inte ha några förväntningar eller krav på mig och det är precis så det är hemma hos syster. Vill jag gå omkring i pyamas hela dagen och inte göra ett dugg så kan jag göra det utan att känna press på mig. Grabbar i 20 års åldern har ju ofta lite myror i baken och vill att nåt ska hända hela tiden. Vad fasan, jag var ju lika dan själv när jag var i den ålder. Var man ledig var det party och kompisar som gällde. Så tror jag nog att dom vill underhålla mig lite också. I alla fall minstingen… Aktivera mig så att jag inte blir uttråkad – fast det egentligen är tvärtom.
Så vad blir det idag då?? (Oj…. nu hördes det ett litet morgongrin från gästrummet . Lillfisen har vaknat och klockan visar 07.31. Jag misstänker att hon inte hittar nappen.) Det är inte ett moln på himmelen och det var varmt ute redan för en timme sedan när jag var ut med Milton. Kanske sätta sig i lekparken en stund med Bellfisen så kan syster passa på att göra sina läxor då? Hm…. ja, sen får dagen utvisa var som händer sen…
Glad påsk på er alla 😀