Så här på söndagsförmiddagen, i väntan på att tvättstugetiden ska börja, sitter jag nu och läser lite av veckans nyheter i olika medier på internet. Det mesta är bara skräp (läs sport och politik), men då och då listas en artikel som faktisk fångar mitt intresse så att jag klickar in på den.

Just idag var det skillnaden mellan äpplen och äpplen. För nog måste det väl ändå anses vara samma sak i slutändan?

Redan för ett år sedan skrev jag om att vardagsekonomi borde läras ut i skolorna, däribland hur lån fungerar – speciellt sms lån. Vid årsskiftet blev det ju lagändring gällande sms lån. Företaget som lånar ut pengar på det här sättet är nu tvugna att ange den effektiva räntan, dvs kostnaden för ränta och avgifter, samt att man får 14 dagars ångerrätt. Nu verkar det som om regeringen insett att den här ”tjänsten” faktiskt är ett stort samhällsproblem och överväger ytterligare lagändring. Jag har aldrig tagit, och kommer förhoppningsvis heller aldrig ta, ett sms lån. Jag ser inte fördelen med det hela. Jag skulle ju aldrig ta ett sms lån för att köpa något bara för att jag vill ha det. Har jag inte sparade pengar så skulle jag antingen ta ett banklån eller ett ”räntefritt” avbetalningsalternativ som butiken erbjuder. Skulle det vara så att jag har kort om pengar för att kunna betala räkningarna en månad skulle jag i första hand fråga släkt och vänner om ett lån. Finns inte den möjligheten skulle jag vända mig till min bank eller kontakta någon av dom som skickat räkningarna och fråga om jag kan skjuta på betalningen.
Så jag kan inte se hur sms lån kan vara så populärt. Är det verkligen så många som är impulsiva shopaholics som inte inser att det är en ond cirkel att ta lån på lån på lån och förmodligen missbrukat sina nära och käras förtroende och inte längre kan låna därifrån?
Och lagändringen sen… även om nu låneföretagen måste ange den effektiva räntan… hur många är det då som bryr sig om det? Hade det varit personer som tänker på merkostnaderna hade dom förmodligen inte tagit sms lån från första början. Och vad hjälper det att lånet går att ångra?! Det blir ju bara ännu fler lån på det sättet. Man tar ett sms lån och inom 14 dagar ångrar man lånet och tar man ett nytt sms lån från ett annat företag för att betala tillbaka det första osv…. 
Är det bara den lilla detaljen att man snabbt får pengarna på kontot borde väl bankerna kunna erbjuda sms lån på samma sätt som exempelvis Mastercard. Nu vet jag ju inte detaljerna i hur ett sms lån fungerar, men säg att man är i behov av en summa pengar lite snabbt. Man skickar sms till sin bank som då för över pengarna till bankkontot. Sedan får man en räkning med månadens lån som man sedan kan välja att betala allt på en gång eller delbetala enligt en tabell. Man behöver då heller inte någon ”ångerperiod” som bara skapar en ond cirkel. Betalar man allt på en gång utgår det oftast ingen, eller väldigt liten, avgift. Jag har en känsla av att bankerna också har bättre policy och kontroll vad gäller sina kunders ekonomi och inte bara lånar ut för sakens skull. Min bank vet vad jag har för inkomster och vad jag har för utgifter. Skulle dom bevilja ett lån till mig så har dom facit i hand vad jag kan tänkas ha råd med.
Skulle bankerna smidigt kunna erbjuda denna tjänst till sina kunder så tror jag att det gör sig själv med att många ”oseriösa” smslåneföretag försvinner.

När jag bläddar vidare bland alla artiklar fick jag syn på rubriken Missade två kronor får straffränta på 25 000%. Artikeln handlade om en person som knappat in fel belopp när han skulle betala en räkning. Istället för 105 kr så betalade han 103 kr. Efter en vecka kom ett krav på 2 kr och en straffavgift på 500 kr. Vem som skickat kravet? Det statligt ägda Transportstyrelsen.
Visst är det väl knepigt att staten vill få bort ockerräntorna på sms lån som ”ibland kan vara över 1 000%”, men att egna bolag får ockra med 25 000%. Transportstyrelsen försöker förmildra omständigheterna och informerar att dom erbjuder både elektronisk faktura och autogiro för att undvika att man betalar fel belopp och på så sätt får detta krav. I det här fallet handlade det om avgift för trängelskatt. Ja, men jag då som inte ens bor i närheten av myrstacken? Ska jag ansöka om e-faktura eller autogiro ifall att jag nån gång, mot förmodan, skulle passera dessa tullar och inte vill riskera att den mänskliga faktorn ger mig 500 kr i straff för att ha knappat fel på 2 kronor?!

Som jag påpekade… det är tydligen skillnad mellan äpplen och äpplen…