Christina

Rätt öde till Uppsala

Tänkte komma iväg vid 3 i morse, men riktigt så blev det ju inte…
En halvtimme eller så försenad lämnar jag då äntligen parkeringen fulladdad med kaffe. Både i magen och i termosmuggen.
Allt går kanon och det är rätt öde på vägarna.
Men när jag börjar närma mig Söderhamn går ögonen i kors på mig… dom 6 kopparna vill ut!
Det var nästan vid exakt samma ställe som i fjol, men jag hade gett mig fasan på att inte duka upp buffé för myggorna i år så det var bara till att knipa igen.
Efter Söderhamn fick jag slänga på en tvärnit vid första bästa ficka där det inte stod en lastbil parkerad, man ju inte visa hela härligheten för nån chaffis som nyss vaknat 😮
Efter att ha lättat på trycket gick det kanon… Tills jag börjar närma mig Uppsala och inser två saker..
1. Jag kommer att komma till Stockholm mitt i morgontrafiken
2. Det var visst bara 3 koppar som ville ut förut.
Hade ju inte planerat att stanna än på 15 mil, där jag då skulle tanka. Men att sitta pinknödig i Stockholms rusningstrafik kändes inte speciellt tilltalande. Så jag stannade till i Uppsala för att fylla bilen och tömma mig själv 🙂
Södergående fil Uppsala – Södertälje var faktiskt rätt hyffsad och trafiken flöt på bra.
Tills jag får en Lett framför mig som tydligen kärat ner sig i ytterfilen. Där ligger jag och trycker honom i arslet mil efter mil utan att han fattar vinken. Vet inte vad dom har för trafikregler i Lettland, men här i Sverige flyttar vi på oss till högerfilen om nån vill förbi!
Så börjar jag då närma mig Nyköping och inser till min fasa att det bara var 4 koppar som passerat… Jag hade lite mer än en timme kvar och skulle inte klara hela vägen, så jag fick stanna till och pinka en tredje gång!
Jag blev ju av med Letten i alla fall och sista timmen går kanon… tills jag kommer till Söderköping.
Rätt vad det är står det en gul jacka mitt i vägen och viftar. Det var ju farbror blå så klart! Blev lite svettig där ett tag tills jag insåg att det bara var nykterhetskontroll. Puh! Inte för att jag körde så där jättemycket för fort. Det skulle just bli 90 så trafiken hade börjat öka på och hastigheten låg väl runt 80. Men ändå…

En timme och en kvart senare än planerat rullade jag då in på gården hemma hos syster och möttes av en uppspelt liten tösabit som såg helt överlycklig ut.

Rätt trött efter för lite sömn och 60 mils resa la jag mig raklång på gräsmattan och blev liggandes där ett par timmar. Ja, efter att lillfisen fått sina paket vill säga 😛
För en stund sen kom hon och la sig på min rygg och kläckte ur sig.
’Moster, vet du… jag älskar faktiskt dig! Jag älskar dig allra mest och bäst.’

Man vill ju bara äta upp henne!!! 😀

 

Allmänt, , , ,

21 juni 2012

Posta en kommentar