Christina

Vad outhärdligt det känns dom här sista arbetsdagarna innan semestern. Det känns som arbetspassen är dubbelt så långa som vanligt!

Men jag kanske inte ska klaga så mycket – den här killen har det nog värre 😛

(Brian är en kommersiell rengöringsdykare för Global Divers utanför Louisiana och jobbet går ut på att utföra reparationer under vattenytan för borrningsplattformar mitt ute på havet.)

April 1998

Hej Sue!

Ytterligare ett meddelande från din bottenjobbande bror. Förra veckan så hade jag en dålig dag på jobbet. Jag vet att du inte har mått bra på jobbet på det senaste så jag tänkte att jag skulle dela med mig av mitt dilemma så att du får se att du inte har det så illa när allt kommer omkring. Innan jag kan berätta vad som hände så måste jag först tråka ut dig med några tekniska fakta om mitt jobb.

Som du vet så ligger mitt jobb på havsbottnen. Jag har dräkt till jobbet, våtdräkt alltså. Den här tiden på året är vattnet ganska kallt, så det här är vad jag gör för att hålla mig varm:

Vi har en industriell dieseldriven vattenvärmare. Den här 20 000 dollars makapären suger upp vatten ur havet och värmer det till en lagom temperatur. Den pumpar sedan ned vattnet till dykaren genom en trädgårdsslang som är tejpad på luftslangen. Detta låter ju som en himla bra plan eller hur och jag har använt den flera gånger och inte haft något att klaga på. Vad jag gör är att när jag kommer till botten och börjar jobba så tar jag slangen och sticker ned den vid halsen och ned över ryggen. Detta fyller min våtdräkt med varmt vatten. Det är som att jobba i en bubbelpool. Allt fungerade alldeles utmärkt tills arslet började klia. Givetvis så kliade jag. Detta bara gjorde det värre.

Inom ett par sekunder började arsle att ”brinna”. Jag drog bort slangen men skadan var redan skedd. Jag förstod plötsligt, till min fasa, vad som hade hänt. Varmvattenmotorn hade sugit upp en brännmanet och pumpat ned den innanför min våtdräkt. Det här var värre än utslagen du hade under ditt gips. Jag hade slangen ned för ryggen men jag har inget hår på ryggen så brännmaneten kunde inte fastna där. Mina skinkor var dock inte så lyckosamma.

När jag kliade det som jag trodde var min häck så tryckte jag in brännmaneten mellan skinkorna. Jag informerade dykningschefen om mitt dilemma över radion. Hans instruktioner var inte så tydliga beroende på att han, tillsammans med fem andra dykare, skrattade hysteriskt. Givetvis avbröt jag dykningen. Jag blev instruerad att stanna tre gånger under stigningen för att tryckkompensera. Det tog totalt 35 minuter innan jag kunde komma till ytan och komma in i tryckkammaren. Jag kom till ytan endast bärande min mässinghjälm.

Min våtdräkt och utrustning var fastsatt i dykarklockan. När jag kom ombord så mötte läkaren upp med tårar i ögonen från allt skratt, han gav mig en tub med salva och sa till mig att ”trycka upp den i arslet” när jag kom in i tryckkammaren. Salvan ”släckte branden” men jag kunde inte skita på två dagar därför att mitt arsle var helt igensvullet.

Jag fick senare reda på att detta kunde ha undvikits om slangen hade placerats på fartygets medvindssida.

Hur som helst, nästa gång du har en dålig dag på jobbet så tänk på mig. Tänk på hur mycket sämre din dag skulle bli om du hade en brännmanet i arslet. Jag hoppas att du inte kommer att ha några dåliga dagar på jobbet men om du har det, så hoppas jag att detta kommer att göra dem mer uthärdliga.

 

Allmänt, ,

14 juni 2012

Posta en kommentar