I måndags när jag satt och tittade som bäst på TV (Judge Judy om nån funderade) så kom jag på att jag skulle ju ta bort det halvt avflagnade nagellacket. För att inte söla i sängen, där jag satt och tittade på TV, så gick jag och hämtade en handduk.
Vad gör Göran då? Vad gör Göran då?
Handduken hamnar på nåt konstigt vänster över sängbordet, där det står ett glas med juice, och sveper ner h”#¤#%t så det blir juice och glasbitar överallt på golvet. Högt för mig själv kläcker jag ur mig ”Oj, det där var ju inte meningen!”, ungefär som att försöka ursäkta det inträffade för mig själv.
Som tur är hade jag ju handduken i näven så det var ju snabbt till att torka upp juicen och plocka upp dom synliga glasbitarna. Medans jag då ligger där på golvet och sprattlar får jag syn på ett sängben. Jag har såna där pinnar du vet, och dom ställer sig ju gärna på tvären. Det var rätt länge sen dom började se lite halvvissna ut, men jag har skruvat och bänt emellanåt så att dom skulle hålla ett tag till. Fast för säkerhets skulle köpte jag nya sängben för ett tag sen, bara i fall att… ja, lusten föll på till att byta alltså.
Så jag tänkte att när jag ändå låg där på golvet och såg att ena benet var på helt på sniskan… sängbenet alltså…. så tänkte jag att det var väl lika bra att byta benen på en gång istället för att vänta på att vakna mitt i natten av att sängen brakat ihop.
Så efter att ha damsugat upp efter glassplittret vände jag på sängen. Det är ju inte det enklaste att göra på egen hand, kan jag säga. Jag började skruva bort de befintliga benen och sedan dit med dom nya. Men då upptäckte jag så klart att dom inte passar på två ställen. Knepigt, men sant. Just två ben ville inte sitta där dom skulle. Jag kan ju tillägga att det var just dom här ställena som dom befintliga benen börjat gett vika på också.
Det fanns andra hål i sängramen, men där fanns det ju ingen sån där muttergrej i, så jag gjorde ett litet snitt i madrasstyget för att lirka ut den där muttergrejan så att jag kunde flytta på den. Eller på dom… det blev ju på båda ställena. Sagt och gjort… två av benen fick sitta på långsidan och två av benen på kortsidan… Såg väl lite lustigt ut, men det var rätt frustrerande att placera om dom där muttergrejerna, så var jag inte tvungen så orkade jag helt enkelt inte flytta på dom. Det är ju dessutom inte så många som kryper på mitt sovrumsgolv och behöver se missmatchningen. Förutom syster då när hon är här och damsuger 😛
Det värsta var ju tyvärr inte över. Sängen skulle ju vändas tillbaka också, och det är ännu svårare att göra ensam utan benen går av… återigen så är det alltså sängbenen jag pratar om.
Men jag lyckades balansera sängen så att den vilade på madrassen istället för på benen när jag vände på den. Men jag lär nog ha en hel del blåmärken efter det här misstänker jag. Såna här gånger önskar man att man hade en karl. Åtminstone till att skälla ut för att man inte vill skylla på sig själv för att det går dåligt 😉
Sängen var vänd och skulle tillbaka in mot väggen, så jag börjar skjuta på den lite…. Inte med ett vapen alltså, utan med händerna. Då brakar sängen ihop! Ena hörnet i alla fall. Och just det hörnet där ”problembenet” suttit förut.
Smarta IKEA hade tänkt till när dom designade sängbenen och gjort det i två delar istället för att svarva till 1 del (jag var sarkastisk om du inte uppmärksammade det).
IKEA Sultan Sängben
IKEA Sultan halvt sängben
Det var ju som gjort för att gå i bitar! Jag dränkte in de två bendelarna i trälim och satte dit det igen. Resten av kvällen försökte jag ligga så still jag bara kunde och när jag skulle resa på mig tog det en evighet för jag ville ju undvika att sängen skulle röra på sig.
Och allt det här bara för att jag skulle ta bort nagellacket!
