Christina

Idag har jag försökt ställa om min inre klocka och klev upp vid sextiden som jag normalt sett brukar. Det har ju blivit lite tidsförändring nu på semestern så jag behöver en ”återställare” för att inte vara helt död på måndag när jag börjar jobba igen.

Eftersom att jag var utan blogg i en vecka får jag försöka plita ner en liten sammanfattning av semestern.

Jag börjar med att backa till midsommar. Den spenderades i ett tält på en ö tillsammans med syster och svågers vänner. Midsommarafton fick vi bra väder, även om det inte var supervarmt. Blev mest sitta och surra vid ett långbord även om vi gjorde ett försök till att dansa kring en midsommarstång. Men ingen visste några sånger och danser så det blev några dansa-ut-julen sånger istället. Stången ja. Den hade glömts borts så långt in på eftermiddan efter att vi ätit en väldigt försenad sillunch så började några i sällskapet att försöka få ihop en midsommarstång. Det gick väl sisådär, men vi fick en till slut i alla fall. Svåger hade köpt en fyrmannatält dagen till ära och det var två ”kupéer” i den. På en uppblåsbar madrass försökte jag senare somna. Det var inte det lättaste. Det var tur att vi var på en ö, annars hade nog farbror blå kommit och dragit ut strömkablarna. Man hade kunnat tro att det var en konsert man befann sig på, så högt som det var. Svåger gick till slut upp och vände på högtalarna så att volymen minskade något i alla fall. Jag vaknade flera gånger och sov väldigt dåligt. Det var nog en kombination av alkohol, som brukar ge mig dålig sömn, och en knölig bäddmadrass som gjorde att jag låg som en påse nötter.
Midsommardagen var det spöregn och dags att ta båten över till fastlandet för att åka hem. Under ett kort regnuppehåll tog vi den femminuterlånga färden över. Sen blev det degande i sängen med en film för mig resten av dagen medan syster och svåger åkte och lunchade med svågers föräldrar och hämtade lillfisen som varit där över natten. 

Söndagen efter midsommar var det återförening för tjejerna i mellanstadieklassen. Herregud så kul! Alla såg ut, och var, precis som man minns (med undantag för några fler ”linjer” i ansiktet då 😛 ). Vi åt taco och pratade gamla minnen. Jag hade med mig lite foton från ”back then” och alla skrattade högt åt både frisyrer och kläder. Det visade sig att nästan alla från den gamla klassen bodde kvar i sammhället vi växte upp i och ärligt talat började jag leka med tanken på att flytta tillbaka. Men efter några dagars funderande insåg jag att Sundsvallskolumnen, för tillfället, väger tyngre. Vi avslutade kvällen med att försöka få ihop en återföreningsträff för hela klassen. Det vore hur kul som helst!!

Har ju tidigare skrivit att jag var på Skara sommarland i mitten av första semesterveckan där jag brände mig rejält. Att ha BH på sig var olidligt flera dagar efter det och jag vaknade flera gånger på nätterna av att jag rullat över på rygg och det både sved och brände. Några dagar insåg jag hur mycket jag egentligen bränt mig. För första gången (som jag minns i alla fall) hade jag fått sårskorpor på axlarna som resultat av min dag i solen. Och efter en vecka flagnade jag värre än en orm som byter skinn.

I tisdags, när lillfis var på dagis, syster sov efter att ha jobbat natt och svåger jobbade, så passade jag på att åka in till stan och träffa min gamla fosterfar. Gamla minnen är alltid roligt och det var flera saker som ”ramlade på plats” både för honom och för mig, när vi slog våra minnesbankar ihop. Tiden gick väldigt snabbt och jag ville träffa stora lillebror också innan jag for tillbaka till syster. Sent på eftermiddan klampade jag in hos honom där jag även fick träffa hans flickvän för första gången. Hon satt bara på soffan och sa inte så mycket så jag fick inte någon riktigt uppfattning om henne. Men det kanske var för att jag surrade hela tiden 😛

Resten av veckan gjorde jag i princip ingen ting. Gick i pyamas hela dagarna, spelade Betapet med syster och slökollade på mina favoritkanaler… Djur och krim.

Det började dra ihop sig för hemresan, vilket jag gjorde igår. Ville försöka undvika Stockholmstrafiken så jag ställde klockan på 2. De få timmarna jag sov innan det var dags att kliva upp, sov jag väldigt dåligt.

Syster låg fortfarande vaken i sin säng när det var dags för mig att börja bege mig hemöver. Hon klev upp för att göra kaffe åt mig och packa en påse med bullar och paj som hon gjort till mig. Har man världens bästa syster, eller vaddå?!!

Det var nästintill tomt på vägarna, solen hade inte gått upp än, men det var relativt ljust och man såg att det var en klar himmel. Optimala trafikförhållanden!
När jag kom till Sillrekrog passade jag på att tanka. Rullade in vid första pumpen. ”Tag kort” stod det i automaten. Jag hade ju ens inte stoppat in kortet! Jag körde fram till nästa pump och där var knapparna för bränslevalen trasiga. Efter att till slut matat bilen, så passade jag på att gå på toaletten för att undvika situationen som uppstod på nerresan. Inte ens på krogen klockan tre en lördagkväll är det så äckligt som det var på denna toalett. Och nu pratar vi en nattöppen mack! Det var skitit som tusan och jag vågade ens inte sätta mig på toasitsen utan hukade mig så gott jag kunde för att inte nudda sitsen. Dessutom luktade det apa. Har aldrig varit inne på en offentlig toalett med värre stank. Fy alltså! Hade det inte varit för brist på OK mackar längs E4:an, så skulle jag nog aldrig mer stanna till där.

Efter Södertälje började trafiken öka lite, men det var ändå väldigt får bilar i farten klockan 4 på morgonen. Efter att ha passerat Arlanda var det rätt öde på vägen igen. Mest bara långtradare och några husbilssemestrare. Vid Gävle var det halvtid och även stopp på motorvägen. Alltså inte trafikstopp, utan det blir 2+1 väg där. Jag vet inte om det är för att jag har lite cellskräck eller vad det är, men jag gillar verkligen inte att ha räcken på båda sidor av vägen när det är enfilit.

Vid Tönnebro började jag bli pinknödig igen. Vad var det frågan om? Jag som alltid åkt den resan non-stop. Inte ens om jag åker tåg har jag behövt lätta på trycket under resans gång. När det var fyra mil kvar kunde jag inte hålla mig längre! Jag svängde in på en parkeringsficka, sprang ner i diket och lättade på trycket. Precis när jag kom tillbaka till bilen så åker ett helt kavelleri med lastbilar förbi… samma ena som jag passerat en gång redan. Jag var i alla fall nöjd och glad över att inte längre vara blå i ansiktet av nödighet och bara ha några ynka mil kvar hem. Jag var rätt trött vid det här laget. Inte jag-somnar-snart-trött, utan mer seg-trött.

Precis klockan 8 på morgonen, fem timmar å fyrtio minuter efter att jag påbörjade resan, svängde jag av motorvägen och in till ”min” ICA för att inhandla några varor till mitt tomma kylskåp. Några minuter senare klev jag in genom min ytterdörr och semestern var officiellt slut…

Allmänt, , , ,

9 juli 2011

Posta en kommentar